Krasslig Ljuvliga Vita och ett Visset Olivträd.

Godmorgon

Här är det bara jag som är uppe och vaken. Förkylningen gjorde sig påmind så nu sitter jag och dricker te och försöker kurera mig. Känns som om hela huvudet är svullet. Det positiva är att jag har nog ingen feber. Är ju jobb i morgon igen. Hur nu det ska gå. Har massor som behöver göras. Blir till att inte göra något idag utan försöka kvickna till någorlunda.

Mitt olivträd har fått flytta in igen efter sommaren. Har i och för sig kryat på sig lite över sommaren men som du ser mår även det lite visset. Blir till att klippa ned det men frågan är hur mycket man behöver ta?. Har ingen aning. Antagligen kommer eländet att dö under vintern. Var hos en god vän för ett tag sedan och hon hade ett super fint olivträd stående på sin uteplats. JÄTTE stort och MED oliver. Kände en viss avundsjuka kan jag erkänna.

Bakom olivträdet står en gammal tvättbräda som jag köpt på loppis. Här står även min stora ängel som jag är lite rädd om. Den flyttar också runt lite här hemma - som så mycket annat:-))

Allt är placerat i en hörna i Uterummet. Här är lite svalare under vintern och jag har fått för mig att olivträdet gillar det. Men sedan är det ganska ljust också och det är kanske det som är problemet då jag tror att det ska vila under vinterhalvåret. Men som sagt - jag vet inte. Jag ser bara att det definitivt inte ser ut som C:s olivträd. Grrr.............Och nu kommer världens regnskur här i vår lilla by. Regnet smattrar mot fönstret. Visst är det för tråkigt? Inte för att det spelar mig någon roll som måste hålla mig inne idag......men ändå. Vi vill ha några härliga höstdagar till. När man fortfarande kan sitta ute i trädgården med sin kaffekopp och njuta utav den höga luften och må gott.
Vi får hoppas det blir så. Och under tiden får jag snyta näsan och knapra Ipren.
Ha det gott

Kramelikram

Jeanette

Tanken med min blogg är att det bara ska vara enkelt och banalt och inga krav. Har inte någon tanke på att lösa alla världsproblem här hos mig. Men en dag som denna känns det ändå som en stilla eftertanke kunde vara på sin plats. 10 år sedan ondskan visade sitt ohyggliga ansikte. Jag tror nog de flesta av oss kommer ihåg var vi befann oss och vad vi gjorde. När hemska bilder från människor som hoppade från ett brinnande World Trade Center kablades ut över världen. En värld som inte blev sig riktigt lik igen. En värld som enades mot terrorismen och där människor sträckte ut en hjälpande hand. Fanns många hjältar den där dagen, 11 September för 10 år sedan. Vill bara avsluta med ett citat som finns bland bilderna i kanten på bloggen. Låter det stå kvar som en liten påminnelse till oss alla.

"Allt som behövs för att det onda ska triumfera är att goda människor ingenting gör."