Mormor, lilla fina......

Vaknade tidigt...så tidigt. Kroppen känns blytung men jag kan bara inte sova. Idag blir det personligt här på bloggen men känner att jag behöver skriva av mig lite.

I natt kl 01.20 somnad min Mormor in. Hon var så trött efter två veckors kämpande så när hon väl somnade så var det en befrielse för oss nära och kära. Mina två sista semester veckor har tillbringats vid Mormors sida. Natt som dag. Fick avbryta vår Ölands resa då Mormor hamnade på Intensiven. Väl hemma fick vi beskedet att hennes dagar var räknade och hon kopplades bort från respiratorn och alla mediciner togs bort. Mormor har varit klar i huvudet hela tiden och visste mycket väl att hon skull dö. Läkarna sa att det kunde ta allt från några timmar till flera dagar innan kroppen skulle ge upp. Mormor tittade på oss och log så där busigt som bara hon kunde.

-Tänk om jag lurar Er allihop?

På ett sätt känns det som om tiden har stått stilla sedan den där otäcka dagen. Vi pausade våra liv för att försöka göra Mormor sista tid så behaglig och värdefull som det bara gick. Hon tyckte det var synd att jag skulle sitta där på min semester men som jag sa till henne......det kommer fler semestrar men ingen mer Mormor. Fredagen den 5 augusti åkte jag hem några timmar på morgonen då min lille skatt fyllde 15 år. En stor dag för honom. Moppeålder. Jag åkte hem för att fira honom och baka tårta. Men ibland kan även små skatter överraska....Han tyckte vi skulle vänta med kalaset och att jag skulle åka tillbaka till Mormor Ruth. Just då älskade jag honom mer än någonsin. Han förstod att jag behövde vara någon annanstans.

På något konstigt sätt så har ändå dessa två veckor gått så fort. så fort. Man kommer in i rutiner och man lär sig att ta vara på möjligheten att sova när tillfälle finns. Dagarna har varit fyllda med tårar och en stor sorg men samtidigt många skratt och mycket kärlek. Mormor hade in i det sista förmågan kvar att skratta och busa till det. Hon var en liten toka:-))Mot slutet fick hon svårt att dricka och svälja och då vågade jag inte ge henne något att äta eller dricka utan lät Mamma göra det. - Vad speler det för roll om jag drunknar? jag ska ju dö ändå!! Eller en dag då Mamma skulle gå och dricka kaffe och sa till Mormor att hon gick iväg en stund. Jag stod kvar och lutade mig över henne, då öppnade hon ögonen och frågade vad jag tittade på och om jag inte hade något bättre för mig. Med ett busigt leende och glittrande ögon. Sådan var hon. Sedan hade hon naturligtvis sina stunder då hon funderade och var bekymrad. Ibland låg hon och tittade in i väggen och kändes väldigt frånvarande. Hon fick mycket morfin och låg och dusade en del. Men hon var nöjd. En dag kröp jag upp i sängen jämte henne så jag kunde hålla om henne. Jag frågade henne om vi hade det bra och hon svarade- Man kan inte ha det bättre.....När sedan jag bröt ihop och grät så tröstade hon mig och sa - Dette tösa,du ska inte gråta, jag har ju haft ett bra liv....Tacksam är ett ord som passade in på Mormor.

Några dagar innan hon gick bort så märktes en klar försämring och då ville hon inte leva längre. Hon tog av sig sina ringar och gav mig och Mamma var sin. En känslosam stund. Mamma gav henne ett sista uppdrag. Till saken hör att min Mamma var väldigt frågvis som liten och det var inte alltid Mormor hade svar på allt. Mormor lovade att hon skulle komma tillbaka och berätta.........

Det fanns stunder då jag också satt tyst och begrundade min egen Mamma och Mormor. Stunder då de tittade så gott på varandra och Mormor skrockade och myste när Mamma pussade och klappade på henne. En oändligt stor värme och kärlek. Tror också att det var därför Mormor kämpade och höll sig kvar så länge hon bara kunde. Hon hade så mycket kvar att leva för och var inte riktigt färdig ännu.

Hur konstigt det än låter så är jag tacksam att jag och Mamma hade möjligheten att gemensamt vara med hela vägen med Mormor och att Mamma inte behövde gå igenom detta själv. Ingen borde få sitta och vaka ensam över någon kär. Döden är inte vacker.

Mormor, lilla fina..... Undrar just om du vet svaret ännu?

Vem vakar över oss när Gud sover?

Mormor, lilla fina.....du fattas oss.

Dette tösa