Loppisfreak? - Nej, inte jag inte......

Sitter här i uterummet och avnjuter en varm kopp te. Har precis rensat färdigt kantarellerna som dottern och jag varit ute och plockat nu i kväll. Åt tidigare en helt underbar fiskgratäng med räkor till middag och sedan blev det äppelkaka med mandelmassa och vaniljsås till efterrätt. Ni förstår kanske att vi är tvungna att spara svampen tills imorgon. Hela familjen var proppmätta efter middagen och vi bara kände att vi var tvungna att gå ut och röra på oss lite. Och det var då som vi ramlade över svampen.

I fredags efter jobbet var jag och Mr C på IKEA och beställde vårt nya kök. Har haft ångest när det gäller att bestämma vilken leverantör vi skulle välja men det är bara att inse att det gör så himla mycket i pris mellan just IKEA och många andra. Var helt slut både jag och maken när vi åkte hem men då var allt klart och vi var riktigt nöjda båda två. Nu är det beslutet taget och vi är på gång!!

Lovade ju i förra inlägget att jag skulle berätta hur det gick till förra gången då jag och maken var på loppis. Jag hade nämligen hittat ett helt underbart gammalt uppläggningsfat som jag bara var tvungen att ha. Jag hade placerat maken väldigt strategiskt - tyckte jag. Då han inte är någon lite man så räknade jag kallt med att ingen skulle kunna springa ner honom och att det skulle bli en lätt match för honom att hinna först fram till mitt fynd. Själv stod jag lite snett bakom honom för att ta skydd och sedan snabbt gira åt vänster för att nå en gammal silverbricka som inte heller var så dum:-).

Men dröm om vår förvåning när det var några minuter kvar tills vi fick börja handla och då började någon tjuvstarta!!!!! Vad gör man? Jo,man springer utav själva f-n!!!

Maken var som en gasell och var först framme vid bordet, själv var jag inte mycket sämre men när jag nästan var framme vid bordet så såg jag i ögonvrån att någon kom i en hög fart från sidan och oooppppssss - kände en liten lättare smärta i höften samtidigt som jag hörde ett litet tjoande och se, där låg en liten tant mitt framför fötterna på mig! Men inte var väl det mitt fel? Hon dök ju in framför mig och vad skulle jag göra? Hinna stanna? Nej, inte jag inte. Jag mejade istället ner den stackars tanten. Jag log lite ursäktande mot henne men hon var snabbt uppe på fötterna igen och slängde sig över en gammal skål eller något som låg inte alls långt i från uppläggningsfatet som jag bara SKULLE ha.

Hur slutade nu allt detta då? Jo, maken den raringen hade naturligtvis fått fatet - honom kan man alltid lita på:-))), och jag fick silverbrickan och några gamla silverbestik i modell Franska Liljan. Den lilla tanten? ja, hon fick nog bara ont tror jag. Allt var över på mindre än en minut och vi backade sakta bort från bordet och släppte fram de hungriga gamarna som bara stod och väntade bakom oss. Redo att kasta sig över det som fanns kvar.

När vi sedan stod och betraktade hela spektaklet så brast vi båda ut i ett hysteriskt fnitter. - Du är ju inte klok, sa maken och tittade på mig. Stackars lilla tant! Du har ju blivit en riktig loppis freak som inte skyr några medel för att få vad du vill ha:-))))))). Jag var i allafall väldigt lycklig när vi gick där ifrån. Och inte blev jag ledsen när en kvinna kom fram till maken och frågade om han hade ångrat sig beträffande fatet. Nix pix, lilla gumman de har vi inte, tänkte jag.

Idag tog jag en liten tur till "loppis stig". Och där är ytterliggare en man som man kan lita på. Titta på bilderna!!!! Hittade en så fin soppterrin. Locket saknades så den var billig och då jag ska ha den till dekoration så gjorde det ju ingenting. Visst är den bara så himla vacker??!!! Lycka.....







Ha en bra start på veckan och hoppas vi kan få njuta lite utav sol och kanske lite värme.

Kram Jeanette